Atlantkabel

Atlantkabel eller TAT (Trans Atlantic Telephone Cable) är en sjökabel för telekommunikation lagd över Atlanten. Ofta menar man med atlantkabeln den första transatlantkabeln som 1866 lades mellan Irland och New Foundland, avsedd för telegraftrafik. Före dess tillkomst kunde kommunikation mellan Europa och Amerika bara ske med fartyg, vilket vanligen tog minst tio dagar. Kabeln minskade tiden till några få minuter, så att en fråga kunde telegraferas över Atlanten och svaret telegraferas tillbaka samma dag. På 1870-talet inrättades dubbla och fyrdubbla sändnings- och mottagningssystem, som kunde förmedla flera meddelanden samtidigt över kabeln.

Det höga motståndet i kabeln försvagar telesignalen kraftigt. Först på 1950-talet fanns sjökablar med inbyggda förstärkare och då blev det möjligt att överbrygga längre avstånd för telefontrafik, som dittills varit hänvisad till radio, numera även via telekommunikationssatelliter.

1956 lades den första transatlantiska sjökabeln för telefonkommunikation som kallades TAT-1 och 1959 följde TAT-2. Den första transatlantiska fiberoptiska kabeln (TAT-8) lade man ut 1988 och den hade då en kapacitet på 40 000 samtal samtidigt. Sedan mitten av 1990-talet har fiberoptiska sjökablar nästan helt tagit över. Den senaste atlantkabeln (TAT-14) installerades år 2000, den har en kapacitet på 64 × 10 Gbit/s.