Bredkyrklighet

En artikel i Wikipedias serie om
Anglikanism
Anglikansk teologi Kristen teologi Anglikansk doktrin De trettionio artiklarna Books of Homilies Caroline Divines Lambeth Quadrilateral Episkopalism Anglikanska sakrament Anglikansk Mariateologi
Ledning och liturgiska frågor Prästerskap Musik Nattvarden King James Bible (Den allmänna bönboken) Liturgiskt år Anglikansk kyrkotradition (högkyrklighet, lågkyrklighet, centralkyrklighet, bredkyrklighet) Anglikanskt klosterväsen Anglikanska helgon Jesusbönen
Kristendom Jesus Kristus Paulus Kyrkan De sju första ekumeniska kyrkomötena
Bakgrund och historia Keltisk kristendom Augustinus av Canterbury Beda Medeltida katedralarkitektur Apostolisk succession Henrik VIII Reformationen i England Thomas Cranmer Klosterupplösningen Engelska kyrkan Edward VI Elizabeth I Matthew Parker Richard Hooker Jakob I Karl I William Laud Edsvägrarschismen Anglokatolicism Oxfordrörelsen
Anglikanska kyrkogemenskapen Anglikanska kyrkogemenskapens historia Ärkebiskop av Canterbury Anglikanska kyrkans primas Anglikanska kyrkans biskopsmöte Lambethkonferensen Anglikanska kyrkans stift Anglican Consultative Council Ekumenik Prästvigning av kvinnor Windsorrapporten
Anglikanska kontinuitetsrörelsen Anglikansk omställning Bartonvilleavtalet Kongressen i St. Louis North American Anglican Conference
v t e

Bredkyrklighet (engelska Broad Church) är den från Samuel Coleridge utgångna, av Charles Kingsley, Frederick William Robertson, Arthur Penrhyn Stanley och Frederic William Farrar representerade toleranta, liberala riktningen inom den anglikanska kyrkan. Den hade en föregångare på 1600-talet i latitudinarismen.

Frederick Denison Maurice skiljer sig från de förutnämnda författarna, genom att ha inspirerat både bredkyrkligheten och delar av anglokatolicismen.

Ibland används etiketten om svenskkyrkliga förhållanden, men den vanligaste svenska benämningen på motsvarande gruppering är folkkyrklig.