Förslag:
Rättskänsla, förmåga att avgöra vad som är rätt. Samvete anses delvis medfött och delvis inlärt.
’Dåligt samvete’ innebär ju att man mår dåligt för att man gjort något ’man inte borde ha gjort’– man skäms. Detta händer även om ingen straffat en eller ens vet om att man gjort fel. Den inlärda förmågan innebär då att vi lär våra unga att må dåligt (dvs att straffa sig själva) om de gör något som anses ’fel’, för att de ska lära sig avgöra vad som är rätt och fel (och vi tillämpar naturligtvis våra egna värderingar därvidlag). Enkelt uttryck: Gör det ont så är (var) det fel.
Den ’medfödda’ delen kan härstamma från urtidens kollektiva överlevnadsmekanismer, då ett ’felaktigt’ beteende, utanför gruppramen, skulle kunna hota gruppens överlevnad. Grupper där individer hade ’samvete’ (dvs förmåga att känna skam och reflexen att själv åsamka sig obehag av denna skamkänsla), skulle då överleva bättre än grupper som inte hade det.
Obs! Samvetet är av fundamental betydelse för FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna, som utgår från att alla människor är utrustade med förnuft och samvete. Samvete anses alltså vara någonting medfött, och samvetslöshet något som betingats av dåliga upplevelser, och räknas som en störning.
/cab
En sak till: Samvetet är inte rättskänslan i sig (förmågan att avgöra vad som är rätt i sig)- Samvetet är en mekanism som skapar rättskänsla dvs förmåga att avgöra (känna) vad som är rätt. /cab