Retorik

Språkvetenskapliga
discipliner
En byst av Aristoteles.

Retorik är läran om talekonsten, såväl i teorin som i praktiken,[1] och den utvecklades under antiken på 400-talet f.Kr.[2]

Den mest välkända definitionen kommer från Aristoteles som beskrev retoriken som "konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga".[3] Aristoteles indelningar av retoriken fungerar än idag som utgångspunkt för många retoriska tänkare och teoretiker. Det finns emellertid ingen allmänt etablerad definition av ämnet, och flera retorikforskare hävdar att styrkan hos retoriken ligger i definitionens mångfald.

Den utbildade talaren kallades under antiken för retor eller orator; retor kunde då även betyda en lärare i retorik. Under 400-talet, då sofister var framträdande inom området, uppstod den eviga frågan: är retoriken praktisk och legitim eller farlig och omoralisk?

Retoriken fördes vidare från antika Grekland till antika Rom, där det präglade vardagen. Vidare studerade den kristna kyrkans män retorik tillsammans med dialektik och grammatik. Renässansen var en retorisk guldålder, där humanister undervisade andlig och världslig retorik. Eftersom latinet under 1800-talet i stor utsträckning ersattes av modersmålet försvann retoriken, men levde kvar i USA, varifrån den åter blev populär efter 1930-talet.

  1. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet NE
  2. ^ Kjeldsen, Jens Elmelund (2008), Retorik idag - Introduktion till modern retorikteori. Lund: Studentlitteratur. S. 28 f.
  3. ^ Ar. Rhet. 1.2.1 (1355b).

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne