Jon-dipolbindning är en intermolekylär bindning mellan joner och neutralt laddade polära molekyler. Det är en slags elektrostatisk bindning.[1] Jon-dipolbindning är starkare än till exempel dipol-dipolbindning, eftersom laddningen hos joner är starkare än den hos polära molekyler. Den är därav även svagare än jonbindningar. Eftersom jonen erhåller den starkare laddningen är därmed jon-dipolbindningens styrka proportionell mot jonens laddning, men även avståndet mellan jonen och den polära molekylen.[2]
Jon-dipolbindningar finns ofta i lösningar av jonföreningar, eller salt, i polära lösningsmedel.[3] Saltvatten är ett exempel på en jon-dipolbindning, där saltet natriumklorid (NaCl) är löst i lösningsmedlet vatten (H2O), som består av polära molekyler. Vattenmolekylerna, som utgör lösningsmedlet, kommer att orientera sig så att syredelen av molekylen riktas mot natriumjonerna. Detta eftersom den positivt laddade natriumjonen kommer att attrahera den negativa polen hos syret i vattenmolekylerna, och den negativt laddade kloridjonen kommer att attrahera den positiva polen hos vätet, och således uppstår jon-dipolbindningar i lösningen.[4][5] Exempel på jonföreningar: sulfatjon, nitratjon, karbonatjon, hydroxidjon och ammoniumjon.
Jon-dipolbindning kan dock även uppstå mellan joner och opolära molekyler. Joner kan på grund av sin starka laddning temporärt förvränga elektronmolnet kring opolära molekyler. Negativt laddade anjoner kan repellera elektronmolnet kring molekylen och positivt laddade katjoner kan attrahera det.[3] På så sätt blir de vanligtvis opolära molekylerna tillfälligt polära och bildar så kallade inducerade dipoler. Det kan därför bildas en kortvarig och svag jon-dipolbindning även mellan joner och opolära molekyler, likt den van der Waals-bindning som bildas mellan två eller flera opolära molekyler.[2] Detta kan till exempel uppstå hos jodmolekyler (I2) i närvaro av nitratjoner (NO3-), som med sin negativa laddning repellerar elektroner och därför polariserar jodmolekylerna.[3]
- ^ ”elektrostatisk bindning - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/elektrostatisk-bindning. Läst 16 mars 2022.
- ^ [a b] ”Ion-Dipole Force | Introduction to Chemistry”. courses.lumenlearning.com. https://courses.lumenlearning.com/introchem/chapter/ion-dipole-force/. Läst 16 mars 2022.
- ^ [a b c] Lee, Jessie (19 april 2021). ”Ion-Dipole Forces” (på amerikansk engelska). ChemTalk. https://chemistrytalk.org/ion-dipole-forces-explained/. Läst 31 mars 2022.
- ^ ”Ion-dipole Forces (Interaction): Definition and Examples” (på amerikansk engelska). Chemistry Learner. https://www.chemistrylearner.com/chemical-bonds/ion-dipole-forces. Läst 7 april 2022.
- ^ Referensfel: Ogiltig
<ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnetedu