Kardinal

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Ett flertal stycken i denna artikel saknar källor; det vore önskvärt om det löses genom specifika fotnoter, men tillförandet av generella källor kan vara ett första steg. (2025-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Kardinal är en titel i Romersk-katolska kyrkan för dem som ingår i kardinalkollegiet, och bistår i den egenskapen påven i ett givet ämbete eller, i egen person eller som del av kollegiet, fungerar som påvligt råd. Kardinaler kan tillhöra såväl den romerska som katolska östkyrkor.^[1]

Kardinalatet är till skillnad från biskopsämbetet ingen vigning utan en värdighet. Kardinalerna utgör kardinalskollegiet och sammanträder efter påvens död i den valkorporation, konklaven, som har till uppgift att utse ny påve. Sedan Paulus VI äger endast de som ännu inte fyllt 80 år rösträtt (motu proprio Ingravescentem aetatem den 20 november 1970).

Per den 22 januari 2025 består kardinalkollegiet av 252 kardinaler, av vilka 138 har rätt att delta i påveval, så kallade kardinalelektorer. Den äldste levande kardinalen är Angelo Acerbi, född 1925. Den 21 maj 2017 utnämndes Anders Arborelius, som förste svensk någonsin, till kardinal.^[2] Arborelius upphöjdes officiellt till kardinal vid ett konsistorium den 28 juni samma år.

Ordet kardinal kommer av latinets cardinalis, vilket betyder ’viktig’, ’huvud-’, ytterst av cardo, ’dörrtapp’, ’huvudpunkt’, ’kärna’.

Det senaste konsistoriet, då påve Franciskus kreerade 21 nya kardinaler (varav 20 kardinalelektorer), ägde rum den 7 december 2024.^[3][4] Den äldste utnämnde kardinalen är italienaren Angelo Acerbi (född 1925) och den yngste är australiern Mykola Bychok (född 1980).^[5]